SmillaC

Är fortfarande lite frusen efter att ha spenderat hela dagen i stallet men det var så mysigt! De har två fina unghästar som var oerhört keliga och mysiga. Men det sötaste var nog ändå den här jättekaninen som bor tillsammans med en ”gammhäst” som det så fint heter här uppe i Norrland (aka gammal häst).

Fick precis reda på att jag får min nya lya på söndag kl 13! Ska bli så kul, det firar jag med ett glas rödvin. Alkoholist - ja visst! =) Det tråkiga är dock att jag idag fick veta att jag inte blir av med min nuvarande lägenhet förrän den sista april, två dubbla månadshyror låter inte bra för mitt redan så tomma bankkonto, but what to do?

Har du tips om hur jag ska fixa detta, maila mig på [email protected]

Totalt onödig fakta men med allt prat om Big Brother måste jag ju informera er alla om att det spelas in vägg i vägg med mitt gamla jobb. Vi brukade äta lunch i deras lokaler =P Intressant eller hur?

Efter mycket tjat från familjen är det dags att bli blond igen =P ska boka tid till löning tänkte jag

Teorin igår var väldigt intressant. Jag har ju ridit sen jag var sju år men har haft ett uppehåll sen 2004 så det var väldigt bra att gå dit. Visste du till exempel att om man lutar sig tre centimeter åt ett håll ökar vikten med 10 kg på det sittben åt vilket håll man lutar. Det är skit mycket med tanke på att man ska ha balans och lika mycket vikt på båda sittbenen. Tre centimeter är ju ingenting!

Idag är det strålande sol ute men tyvärr måste jag till jobbet. Mamma, Hasse och Mickis är på begravning idag och jag kommer att möta upp dom efter jobbet.

Happy Friday!

Såg på lisas blogg att hon längtade till sommaren och då fick jag ett otroligt sug efter sommaren och att få åka till stugan!

Idag ska bli en bra dag. Ska snart iväg till jobbet jag fick ett extra pass då kollegan ville vara ledig idag. Skönt att slippa vara hemma. Ikväll har jag teorilektion på ridningen så åker dit direkt efter jobbet. Sen kommer mamma hit tjoho!

2010 var helt klart mitt svåraste år. Min älskade mormor dog och det tog mig så mycket hårdare än vad jag trodde. Hon hade varit sjuk länge men när hon tillslut inte orkade längre var jag inte förberedd.

Även jobbet var fruktansvärt. Jag blev lovad fast tjänst med många möjligheter men fick slag efter slag innan jag till slut slängde in handduken och sa nej. Trots att jag blev arbetslös har jag mått så mycket bättre än jag gjorde på jobbet X . Jag tänkte att nu har jag min chans att göra allt som jag alltid velat göra men som inte blivit av: resa till Australien var mitt huvudmål! Hösten 10 skulle bli min bästa höst.

Men allt förändrades, igen. Dagen efter min födelsedag, den 17 juli, blev Nora sjuk. Hon hade varit hängig är kortare tid men på lördagen förändrades hennes andning kraftigt. Jag ringer till veterinären som tycker att jag ska komma in med henne för en undersökning. I tron att hon hade fått värmeslag sitter jag och mamma utanför och väntar på att få komma in. Röntgen av lungorna visar att hon har vätska i lungorna och luft i brösthålan. Veterinären säger åt oss att vi måste fatta ett beslut. Jag kan inte förstå vad det är hon säger och börjar gråta okontrollerat. Hur kan jag fatta ett livsavgörande beslut när hon var frisk dagen innan? Vi beslutar att de ska göra allt de kan för att Nora ska bli bättre.

Under söndagen verkar läget stabilt för att sedan förvärras på måndagen. Luften i brösthålan vill inte ge med sig och de måste sätta in ett dränage. Nora töms under dagen på 1000 ml luft. Hon blev snabbt lite piggare och på onsdagen får hon komma hem igen. Vilken oerhörd lättnad! Min älskling blev bra. Hon var väldigt trött och jag vakade över henne som en hök. Vid minsta andetag som inte verkade bra slog mitt hjärta dubbelslag och jag blev alldeles kall. Nora blev bättre för varje dag. Veterinären sa att om inte andningen blev sämre inom en månad så kunde jag slappna av och det gjorde jag. Vi hade fått en extra tid tillsammans.

I början av oktober åkte mamma, jag och Nora upp till stugan och hade en underbar helg. Nora var lycklig och sprang i skogen. Det var då hennes vårta på benet började blöda, mycket. När vi kom hem igenbokade jag tid för kontroll av vårtan. Den undersöktes på fredagen, hon opererades på måndagen och fredagen den 15 oktober fick jag reda på att hon hade en blodkärlstumör.  En ny operation bokades in måndagen den 18 oktober. Eftersom veterinären ville vara säker på att dehade fått rena ytor och att ingen cancer fanns kvar. Det här var den jobbigaste perioden. Noras ben svullnade upp och vi blev tvungna att åka in till Albano varje dag för kontroll av såret och bandageläggning. I det här läget beslutade jag mig för att Nora inte skulle behöva gå igenom mer jobbiga saker. I samråd med familjen beslutade vi att om cancerns spridit sig skulle hon inte behöva lida mer. Till slut kom äntligen lite glada nyheter, cancern var borta! Vilken lättnad. Vi hade fått ytterligare bonustid tillsammans.

Nora och jag flyttade upp till Örnsköldsvik och Nora trivdes som fisken i vattnet. Hon var så glad att få vara tillsammans med Cosmos, Mickis och Hasse. Vi träffades nästan varje dag och Nora levde upp. Äntligen skulle 2010 bli bra! Även om året hade varit skit så skulle det sluta på topp!

I tron att 2011 skulle bli ett underbart år började jag slappna av. Tyvärr märkte jag att Noras andning ibland verkade ansträngd men hon var fortfarande glad och verkade ha fullt av energi. Jag bokade in en tid och då visade det sig att luften i brösthålan hade kommit tillbaka. Jag kände hur allt svartnade och hur jag började sjunka igen, när jag äntligen var på väg tillbaka. Veterinären gav mig två val; avlivning eller dränage i Sundsvall, men om det hade varit hennes hund skulle hon valt det första alternativet. Veterinären påpekade att även om vi skulle sätta henne på dränage igen kommer det förmodligen att komma tillbaka. Hon gav mig två dagar att vara med Nora eftersom luftvolymen kunde stiga fort och att hon då skulle få oerhörda problem med andningen. Efter det beslut jag fattade när hon hade cancern kände jag att jag inte kunde låta henne gå igenom mer. Hon har varit så duktig och stått ut med så mycket. Nu var det min tur att vara stark och även fast jag vet att det var det rätt beslutet kändes det så himla fel. Klockan 11.30 den femte januari 2011 fick mitt hjärta somna in. Jag saknar henne något oerhört och det gör ont varje dag även fast smärtan blir lite lättare att bära.

På söndag har det gått ett år sedan min mormor gick bort så den här veckan känns extra tung.

2011 kommer inte att bli mitt bästa år men jag försöker i alla fall. Men ska det vara så himla svårt för mig att få vara lycklig?

Är så nöjd - jobbet är sökt! Håll tummarna!

Den här veckan har bara försvunnit! Har inga planer inför helgen lite tråkigt men får se om det dyker upp nåt kul. Jag stänger idag och imorn jobbar jag mellan 11-15. Jag, Mickis å Hasse hade tänkt att åka till Ikea i Sundsvall på söndag men jag vet inte om det blir av eftersom vi alla är panka =P Jag kan iofs åka dit iaf för jag tycker att det är så mysigt där. Men att åka 30 mil tor enbart för att strosa runt är kanske inte så bra...

Nähä dags att rycka upp sig och bli snygg inför dagens jobbpass!

Ha det så bra! Kram

Dagens torsdag har gått i slöhetens tecken. Mardrömmarna är tillbaka - segt! Tillslut lyckades jag somna och sov länge.

Nu ska jag söka ett drömjobb så håll tummarna!