...
En underbar varm sommardag. Solen står högt på himlen och de italienska bergen är helt fantastiska. Jag går försiktigt ner till vattnet, ingen sand bara sten. Vattnet är väldigt kallt och jag hinner precis tänka att ”Nej, jag vill inte bada, jag tror att jag går upp igen” när stenen under min fot glider iväg och jag försöker rädda mitt liv. För ju mer jag försöker ta mig upp desto mer glider jag ner igen. Tillslut kommer jag fram till ytan och lyckas ställa mig upp på mina skakiga ben. Jag tittar mig snabbt omkring så att ingen ser, men så klart finns det ingen som har missat mig kämpa för mitt liv i vattnet som bara når mig till knäna. Upp kommer jag tillslut men upptäcker att foten värker och börjar svullna upp. Fan!
6 månader senare och min fot gör förbannat ont. Kanske lite sjukgymnastik är på sin plats?
